Sista radiokrönikan

Det var inte utan att det kändes lite vemodigt att köra hit ner till Karlstad och radion idag för att läsa den här sista krönikan.
Det har ju faktiskt blivit en del prator genom åren, innan ”efter 12”, så var det radio Värmland som jag hade glädjen att få vara med i.

Och sen är det det där med att säga hej då, att ta avsked, jag har aldrig gillat det.
Och vad ofta man har behövt göra genom åren, ibland är det bagatellartade, triviala avsked, sånt som folk i allmänhet inte ens tänker på, som t.ex att för sista gången lämna ett hotellrum efter en veckas familjesemester vid havet, det är inte så att jag står och hulkar i dörren på nåt sätt, men det har ändå varit ett ställe som man checkade in på en vecka tidigare, ungarna rände runt och paxade sängar, man gick ut på balkongen, en pilsner i handen och en vecka utan krav som väntade. Och sen hux flux är det över, redan sista kvällen känner jag lågheten komma smygande, och sen sitter man där på busstransporten till flygplatsen och det känns som man är på väg till Gulag.

En sommar för länge sen jobbade jag på kollo, jag stod där på gräsplanen någonstans mitt i Dalarna och tog emot 35 småglin från Husby Akalla, 3 veckor skulle dom vara där, och man kände inte någon av dom. ”När dom åker hem kommer du att stå här och gråta”, sa en av dom som jobbat några år på gården, ”jo mors”, tänkte jag, men när bussen sen kom för att föra ungarna tillbaka till storstan var jag otröstlig, ”lugna ner dig Håkan”, sa kollegorna, om 2 dagar kommer det 35 nya Jennys och Antons och Liselottar, och visst gjorde det, men sen var det ju precis lika upprörande och sorgligt när det var dags att skiljas från dom.

Men det där är ju ändå avsked med kärlek, sen finns det avsked som är rena pesten, som när den man älskar säger ”hej då, ha det så bra, det tänker jag ha i alla fall”, och man står kvar där på perrongen och fattar ingenting, ”men du”, vill man säga, ”kan vi inte försöka lite till”, men då får man inget svar för tåget har redan försvunnit bakom kröken, så man går tillbaka in på station och slår sig ner i puben och efter alldeles för många glas ringer man men då är det en inspelad röst som meddelar att numret har upphört. Hänvisning saknas.

Andra avsked med ett visst vemod var förstås att säga farväl till sin ungdom, för inte så länge sen var min hud slät och fin, nu sitter kuddavtrycket kvar på kinden fram till lunch. Och i början av nästa år, alltså bara om ett par veckor kommer jag att säga ”tack för den här tiden”, till min högra knäled, hoppas den nya, den i plast och jag kommer att gilla varandra.

Jag minns inte riktigt när det var som jag tog avsked av respekten för mitt fosterland, det måste ha varit nångång under åren efter mordet på Palme.
När ord som Solidaritet och Härdsmälta blev hopplöst omoderna, och ersattes av det betydligt klatschigare tillväxt till vilket pris som helst.
Och sen följde snabbt ett hej då till ” Sverige kan tänka själv” och fram till ”nu tycker jag faktiskt att vi ska göra som USA bestämmer.”
Och på det följde som ett brev på posten, som fö också försvunnit ur ens liv, ytterligare ett morsning och goodbye till dom tider när svensk vapenexport höll sig någorlunda inom det moraliskt försvarbara.
Tyvärr har jag också vinkat av tåget som innehöll hoppet om en dräglig lösning för Palestinierna.

Och sen är det förstås alla farväl man sagt till vänner som levt och som inte längre gör det, och till dom där små små liven som ena dan börjar på dagis och sen kommer hem och meddelar att dom ska åka till Indien och man hinner liksom inte med.
Men det är okey, det får vara så, dom där små, finns ju där i alla fall, inuti det stora, på nåt sätt.

Och nu så är det hej då till er, jag har fått en del kompisar på vägen känns det som, och det har värmt ordentligt när ni hört av er, och ni andra, ni som retat er och skrivit anmälningar, ni hittar säkert nåt nytt att förfasas över.
Till sist också ett hej och tack till dig Gunnar Gramnes och hans dina medarbetare.

Ha det nu så gott allesammans, önskar Håkan Jäder för sista gången i efter 12 i P4


God Jul och Gott Nytt /h